Gunnar Mickwitz pris 2010 till filosofie magister Charlotte Vainio
Historiska föreningens priskommitté har beslutat utdela det nittonde Gunnar Mickwitz-priset till filosofie magister Charlotte Vainio för pro gradu-avhandlingen Den medeltida svenska hustrun och lagen – en studie i förmyndarskap, begränsningar och möjligheter 1350–1442.
Priset utdelas den 23 november av Helsingfors universitets rektor, professor Thomas Wilhelmsson. Prissumman är 1 000 euro.
Historiska föreningenstiftade år 1940 en fond till minnet av föreningens viceordförande, docent Gunnar Mickwitz, som stupade i vinterkriget 1940. Efter en förnyad medelinsamling till 50-årsminnet av Gunnar Mickwitz död år 1990 bestämdes att ”Ur fondens avkastning utdelas ett årligt pris, kallat Gunnar Mickwitz pris, till en ung historiker ur föreningens led. Priset utdelas för en förtjänstfull avhandling pro gradu vid den svenska lärostolen i historia vid Helsingfors universitet.” Gunnar Mickwitz pris utdelades första gången år 1992. I priskommittén för åren 2009–2010 har suttit tf. professor Björn Forsén, fil.dr Derek Fewster samt forskarna Jani Marjanen och Malin Bredbacka-Grahn.
Charlotte Vainio undersöker i sin avhandling kvinnans juridiska handlingsutrymme med särskilt hänseende till målsmanskapet(malsman på fornsvenska) under Magnus Erikssons lagar 1350-1442. För att kunna reda ut denna fråga granskar hon vad lagen föreskriver om kvinnans roll vid jordaköp och skiften, arv, donationer och testamenten, panter och skulder samt slutligen brott, bot och fastebrev, och jämför därefter med hur man enligt bevarade diplom handlade i praxis. Vainios källor utgörs dels av Magnus Erikssons Landslag och Stadslag, dels av de ungefär 6000 diplom som rör kvinnor i det medeltida Sverige och som är publicerade i Svenskt diplomatariums huvudkartotek och Diplomatarium Fennicum.
Malsmanskapet verkar enligt Vainio under den undersökta tidsperioden inte i någon större utsträckning ha begränsat kvinnan i juridiskt hänseende även om praxis visar att tradition och praktikaliteter bjöd att maken i allmänhet representerade hustrun. Detta innebar dock inte att hustrun skulle ha varit omyndig – hennes begränsade kontakt med den juridiska världen minskade helt enkelt hennes juridiska medvetenhet och möjligheter att påverka. Enligt Vainio indikerar resultaten av hennes studie att kvinnor och män sågs som två olika kön, det vill säga talar emot Laqueurs i början av 1990-talet introducerade enkönsmodell. Därtill betonar resultaten att medeltidens verklighet var delad i två olika sfärer, av vilka männen dominerade den offentliga och kvinnorna den privata.
Vainio analyserar skickligt såväl lagtexterna som ett urval av diplomen och hennes arbete fyller mycket väl kraven för en avhandling pro gradu i historia. Avhandlingen är väldisponerad, lättläst och språkligt sett av hög kvalitet.
Vainio erhöll vitsordet eximia cum laude approbatur för sin avhandling.
Avhandlingen finns att läsa i sin helhet i Helsingfors universitets databas Helda.
